the sound of silence

Det har varit tyst här. Jag har varit så jävla kass på att uppdatera. Började nytt jobb för tre veckor sedan och har varit helt tömd. Mycket att lära. Mycket att ta in. Och så har jag ju svårt för förändringar. Men nu hoppas jag kunna skriva lite oftare. För skrivandet har blivit min simning, mitt löppass, min sortering – jag rensar i dammet och slappnar av.

Får jag be om största möjliga Tyssssstnad!
(Jo, jag hatar cirkus. Jag har alltid fått katastrofkänslor och tror att något har gått snett. Åt clownerna skrattar jag – som solidarisk trubadurdotter – högt bara för att vara snäll och upprätthålla någon form av värdighet hos de på scenen. Dessutom tycker jag förjävla synd om alla djur vars liv går ut på att springa runt, runt i färgglada plymer och skojiga täcken för att behaga och glädja skrattande och dånande folkmassor.)

Jag är så jävla fascinerad av tystnad i olika former. För hur sjukt är det inte att tystnaden – avsaknaden av ljud – kan te sig så olika? Som om ingentinget kunde väga olika mycket eller tomrummet se olika ut. Var i finns den där stämningen som man så lätt läser av, oavsett om eller inte man ser ansiktena på de som delar den specifika tystnaden. Tystnaden kan vara ett massivt lock, ett laddat vapen i relationskonflikter – en maktmedel, men också en varm samhörighet eller ett pinsamt vakuum. Tystnaden är rätt använt ett grymt dramaturgiskt verktyg. Och särskilt framträdande blir den först i kontrast till det högljudda, det stimmiga.

När jag var liten älskade jag den ljudbild som ständigt fanns i ett hem bestående av nio människor. Vårt hus var en samlingsplats och det gjorde också att det förutom oss nio också alltid innehöll minst ett par kompisar, gärna fler. Kanske samlades vi hos oss för att det alltid var lite fritidsgård, kanske också just för vi kunde låta utan att känna oss i vägen. I vilket fall är jag inte uppväxt i ett hem där man hyssjat varann. På dagen var det slammer, röster, stoj och musik. På natten rösten av någon som pratade i sömnen – och så pappas envetna snarkande. Mitt rum låg precis ovanför mammas och pappas och vaknade man mitt i natten så lät det som om pappa låg rakt under sängen och drog sina stockar. Hur mamma överlevde utan tinnitus i alla år vet jag inte. Jag har aldrig hört någon snarka i såna decibelnivåer som min farra.

En livlig ljudbild blev hur som helst synonymt med trygghet.

Ibland när jag sov över hos kompisar kunde jag vakna mitt i natten av tystnaden (Se där, nu rippade jag visst en line av Tomas Ledin – thank you, sir!), för att jag upplevde den så spöklik och otäck. Hotande.

Tystnad är för mig synonymt med ensamhet. Och jag är ju egentligen inte något fan av ensamhet. Och tystnaden, om den blir för massiv och påtaglig, påminner mig om döden. Och så får jag dödsångest.

Tystnaden, som Olle uppger som en av de klara fördelarna med att bo i hus, ser jag nästan som en tydlig nackdel. (Förvisso kan man kan vråla, sjunga högt och dammsuga mitt i natten utan att tänka på att den egna ljudnivån möjligtvis stör någon annan, det är bra.) Jag är en sån som gillade att bo i lägenhet, där man hörde folk och röster runt omkring. (Minns dock när jag flera kvällar i rad hörde hur grannarna ovanpå hade lite naket samkväm. Tyckte det blev lite jobbigt att möta deras blick och småprata i trappuppgången – visst unnade jag dem en fin relation, men det blev liksom ”Ikväll igen?! Va fan, hold you horses!” – tills jag plötsligt en dag upptäckte att det var min katt som njutningsfullt lät ”mmmm” när hon låg och sov. Den associationen hade jag missat. Vov!)

En kille jag känner var på besök hemma hos en polare som fått barn och upptäckte en tejpad ruta på parkettgolvet. Är det något som hänt? undrade han. Nej, det var bara ett ställe där de upptäckt att det knakade när man trampade och gästen instruerades tydligt att för allt i världen undvika denna spot när barnen somnat. Själv är jag ganska kass på att smyga och vara tyst. Jag minns hur jag nästan fick gåshud av den där stunden i skolan när fröken släppte en knappnål i golvet och hur det nästan bubblade som sockerdricka i kroppen för att man bara ville skrika. Skära hål på den där jävla tystnaden. Bara för att. Och jag undrar om inte alla kan få den där känslan ibland? Som en graffitimålare framför en stor, tom vägg, kan jag tänka.

Min släkting har varit på retreat. En helg där ingen får prata. Ett ställe där man betalar för tystnaden. Jag antar att det vore ganska nyttigt att prova någon gång. Fast jag är lite rädd att sockerdrickan skulle bubbla över – tänk er att kunna höra den där fallande knappnålen gång på gång i ett helt dygn – jag skulle nog poppa som en osäkrad champagneflaska och vara tvungen att vårskrika eller tvångsrappa.

Jag hade varit värdelös som bibliotikarie.

När jag handledde ungdomar i dokumentärfilm, brukade jag prata om tystnaden som den ultimata frågan i intervjuer – hur man kan utnyttja den obekväma upplevelsen av tystnad. För människor fyller gärna ut tystnaden och följer upp sitt svar med något ofta mer spontant och mindre konstlat. Och min lillebror rådde mig en gång att använda tystnaden som medel när jag ville ha igenom något. Som t ex lägre räntor hos banken (”Hit med pengarna!”) och när de svarade nej, så skulle man bara fortsätta att vara tyst och liksom ”värka ut dem”. Kan vara worth a try.

Precis så gjorde min gamla chef, under min första – nåja, nio år till trots också ENDA – löneförhandling. Jag sa vad jag ville ha. Och Torsten satt tyst. Så jävla tyst. Och stirrade ut genom fönstret. Jag hatade honom då. Och sen kom jag att älska honom genom åren ändå. Trots den ignoranta förhandlingsstrategin. Och gav honom min själ till nedsatt pris.

Men det är svårt att bemöta tystnad.

HÅÅÅÅLLL KÄÄÄÄFTEN!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s