PS – Ett litet påhäng till föregående inlägg…

Under åren har jag läst en hel del jobbansökningar och praktikförfrågningar. Nästan alla börjar sina personliga brev på samma sätt. 
”Jag är en glad tjej”. Det är så de beskriver sig själva. Som om glad vore en egenskap. Glad ÄR man inte. Det är inget statiskt tillstånd som man tillskansat sig eller klarat uppnå. Glad BLIR man av något. Det är en känsla som kommer och går. Precis som man kan bli ledsen, uppgiven, stolt, fnissig, kåt – ja, you name it.

Och så är det så sorgligt med den där beskrivningen också, för jag känner igen mig själv – man ska framhäva sin positivism. Det där ”glad tjej” innebär att man inte kommer att vara till besvär. Ett slags ursäktande över sin existens. För nej, killar skrev inte likadant, inte alls i samma utsträckning. Och jag vill absolut inte skuldbelägga, jag bara iakttar.

Och blir arg på de strukturer som fått oss att benämna oss som glada scouter, som gärna sjunger Edelweiss på begäran, bara vi får vara med.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s