Det sjuka mätandet

Mätandet kan vara vår tids störst sjukdomssymptom.

Allt ska mätas. Kategoriseras. Valideras. Bevisas. Förstås.

Och allt ska jämföras. För att förbättras. E-F-F-E-K-T-I-V-I-S-E-R-A-S!

Vi fungerar ju så. Vi förstår ingenting om det inte har något att jämföras med. Hur vet  vi att en människa som står i ett tomrum är lång eller kort? Hen är inget av detta, så länge vi inte har någon referens. Så vi är i behov av jämförelsen och parametrar för att förstå världen. Och vi vill ju förstå. Vi vill förstå och förklara även det vi inte kan förstå. Och vi uppehåller oss med detta – snöar in i detta starka behov av att förstå. Så mycket att vi inte inser att vi blivit sinnessjuka allihop.

Och nånstans kippar vi efter andan, i brist på riktig andlighet, i ett samhälle där allt ska förstås och valideras. Vi har fullt upp med att analysera istället för att uppleva. Och vi vill se RESULTAT.

I detta samhälle av ettor och nollor och effektivisering lever människor av kött och blod. Situationer och komplexa verkligheter som inte passar in i parametrarna.

VI MÅSTE SLUTA MÄTA ALLT! För det finns en massa människor som inte passar in. Som hamnar utanför. Vi fastnar i att kategorisera allt och alla. Och till slut blir vi förblindade för att allt ska ge korrekt avkastning, på satsad tid eller pengar (vilket ju också anses vara samma sak nu för tiden, när vi även mäter tid – inte i andetag, utan i just pengar). För att allt ska bli resurseffektivt. För att allt ska bli – hemska ord – lönsamt. Allt ska gå att räknas. På längden. På höjden. I kronor och ören. Och mer kvar i plånboken. Vare sig det handlar om barnens liv i förskolan eller din farmors livskvalitet.

Dessutom ska allt gå att jämföra – så att vi garanterar att göra det mest lyckade valet. Gällande förskola, äldreomsorg, service och bemötande. Det mätbara tycks kunna garantera KVALITET.

News – ALLT vi gör handlar i grunden på något sätt om människor. Och människor och deras verklighet gör sig jävligt dåligt i siffror. För att inte tala om alla känslor. Men det som inte kan mätas, finns inte.

Allt ska löna sig, vi ska vinna något på varenda jävla liten insats vi gör. Snart frågar vi oss vad vi ska vinna på att le mot en annan medmänniska. Allt i de politiska diskussionerna handlar om lönsamhet – eller ja, än mer om att fälla kroksben och bevisa att motståndarna inte uppnår lönsamhet.

Please, blanda aldrig ihop rättvisa och solidaritet med begreppet lönsamt. För då är vi inne i en farlig spiral. Bland det otäckaste jag vet är att se just exempel på hur vi retoriskt ska motivera mänskliga grundtankar och solidaritet med just lönsamhetsbegreppet. ”Jämställdhet – lönsamt för arbetsplatsen.” ”Mångfald leder till lönsamhet.” Som om lönsamhet vore den största motivationen, den största anledningen, till att vi ska jobba för andra människors rätt till jämlikhet och frihet.

Åtta tecken  – resurseffektivt:
Fuck off.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s