My name is Slicki-Slicki Slim Shady

När vi skulle hitta på namn till våra barn hade jag en lång lista. En lång lista innebär alltså att jag skrivit upp flera tänkbara alternativ (mellan tio och tjugo namn). Olle hade också en lista – enligt honom själv. Enligt mig tarvar själva begreppet lista åtminstone två poster. Olle hade ett namn, vardera gång. En situation som förvisso besparar en hel del diskussioner om olika valmöjligheter.

Hur som helst så tycker jag det är rätt intressant det där med namn. Eller ja, egentligen helt ointressant. Det är det som är grejen. För det är få saker som folk har så mycket åsikter kring som namn – eller ja, i alla fall då det är dags att namnge – eller planera namn för – ett barn.

Följande saker verkar röra upp känslor:

– De som bestämmer namn innan barnet fötts. Den rätta vägen verkar vara att förbereda några alternativ, men ”vänta och se vad som passar barnet när man ser det”. Which indeed är lite konstigt – det är ju inte många dagar som barnet ser så rödmosig och ihoptryckt ut som när det föds. Och de flesta jag känner har även ändrat utseende ganska mycket efter åren med spädbarnsansikte/barnfejs.

Ovanliga namn vs vanliga namn. Den rätta vägen verkar vara – inte för vanligt och inte för ovanligt. Jag hade flera namnförslag som Olle tyckte var ganska hippieaktiga. ”Då kan hen väl lika gärna heta Björk” tyckte han. ”Björk?” tänkte jag. ”Ja, varför inte? Det är ju ganska fint!” Jag minns också att jag själv uttryckte mitt missnöje över att vi till sist valde ett namn som låg bland de trettio populäraste enligt namntoppen. Olle tyckte jag var larvig, tror jag. Det viktiga var ju att det var ett namn som JAG tyckte om. Och det hade han ju såklart rätt i. (Självkritiskt – och inte så smickrande – kan man ju se det som om jag skulle signalera något om mig själv, med valet av namn på barnet.)

– Fantasifulla namn. Folk (Vill här bara passa på att påpeka att den odefinierbara kategorin ”folk”, som jag gillar att använda, ofta inkluderar kålsuparen Nyåker. Jag är sällan bättre själv.) gillar att med skräckblandad förtjusning berätta om andra som namngett sina barn på sätt som de anser vara märkliga ( dvs som de inte har några referenser till). För att vi vuxna bestämmer att det inte ska vara kul att heta dessa namn på skolgården. Men vänta nu…barn vet väl fan inte vad ett ovanligt namn är?! Det är ju vi som i så fall påverkar barnen. Och ska vi vuxna påverka barn till att reta någon? Visa eller berätta vad som är ett konstigt namn? Dessutom – heter många idag ”ovanliga namn”. Och har alla barn ovanliga namn, så blir ju inget namn ovanligt. Liksom. Dessutom lever vi – tack och lov – i ett samhälle där namn från flera delar av världen blandas. Och vi skulle ju inte föreslå att Bazin ska byta namn till Muhammed eller Anders när han börjar förskolan, för att förhindra att bli retad.

Utöver detta verkar folk gärna påpeka varnande om barnet troligtvis inte kommer att kunna uttala sitt namn rätt. MEN KÄRA VUXNA!!! Spelar roll!!! Tror ni Torsten, Birgitta, Anders och Magdalena kunde uttala sina namn rätt de första levnadsåren? Har det märkt dem för livet? Med detta tänk skulle majoriteten av Sveriges befolkning heta Ia och Ole. Och – skrattar ni även åt barn när de uttalar andra ord fel? Tänk om, tänk rätt! Vi har väl ganska många ord i vårt språk som kan vara svåra att uttala för mindre barn. Och det vore väl ganska märkligt om vi barnanpassade resten av vårt vokabulär?

Till sist vill man att syskonens namn ska passa ihop. Det är ju också lite weird. Jag sa precis samma sak när jag var gravid med vår tvåa, men då var det någon som sa rätt ut ”Varför då?!” Och det hade jag ju inget bra svar på. För det är ju relativt sällan som jag säger mitt namn ihop med mina syskons dito. Föräldrarna gör ju det en del, men det är lite skumt att tänka att valet av namn ska bero på namnet i förhållande till andra människors benämning, för att det ska ligga bra i munnen för föräldrarna. Det vore i så fall viktigare med namnet på den du sedan väljer att leva tillsammans med. Men få låter väl bli att bli ihop med någon, hoppas jag, på grund av namnet.

Vi är bara barn en liten del av våra liv, men de starka åsikterna kring namn tycks mena något annat. Och är man hård verkar det som att många av åsikterna bygger på att barnen ska bli någon form av attiraljer.

Jag känner INGEN som jag tycker heter ”fel namn”. Folk blir det namn de heter. Eller rättare sagt – namnet anpassar sig till den som bär det. Let it be.

Hälsar

Lina – en synonym för rep, som under hela min uppväxt förbannade att jag fick ett namn som inte bjöd in till några smeknamn.

Annonser

13 thoughts on “My name is Slicki-Slicki Slim Shady

  1. Jag har en kollega som har helt fel namn. Jag vill varje gång jag ser honom kalla honom Anton. Han heter Peter. Helt omöjligt att komma ihåg för mig (nu när jag skulle skriva ner det höll jag på att skriva att han heter Jakob…). För mig ser han faktiskt ut som en Anton!

  2. Ping: Om namn | När du inte orkar ringa en vän

  3. Ja, och jag fick höra från en lärare att jag inte passar som Johanna eftersom jag är kort. Istället borde mina föräldrar ha förutsett detta och gett mig ett namn kort namn, ett med få bokstäver, typ My eller Ann. Också ett jättekonstigt sätt att förhålla sig till folks namn 🙂

  4. Jag vill påminna fru Nyåker om det där namnbytet som skedde för ett tag sedan. Say no more…

    Sen vill jag ta tillfället i akt att säga att vi trodde båda våra barn skulle vara en Axel när de kom ut. Det såg de inte ut som. Jag är inte hundra på att de såg ut som sina nuvarande namn heller, men äldsta sonens kom till under ångestladdade dagar och nätter på förlossningen och neonatal när vi ville ha en namn som signalerade styrka, seger och inte skulle gå att rimma på. Det där med att rimma sket sig eftersom det dessutom går att rimma på en variant av snopp. Nummer två hette ju två andra namn under de inledande veckorna innan han till slut efter typ två månader fick sitt namn och det är ett namn som är alltför likt storebrors 🙂

    Jag har uppfyllt kriterierna för allt här uppe med hur de ser ut, inte så vanligt eller ovanligt och syskon och uttal 🙂

    Jag verkar se ut som en Pernilla eller Cecilia – det är det vanligaste namnet när folk säger fel till mig. Så kan det vara. Undrar om jag då varit en Cilla och Pillan liksom?

    • Nja, möjligen en Pernilla. inte en Cecilia. pch absolut inte en Cissi iaf.;) min Olle heter ju egentligen Olof, det är lite konstigt på nåt vis. Olof är ju Olof Olsson, hehe. Historien om hur W fick sitt namn är jättefin tycker jag! Och jag är också skyldig till typ alla punkter. Märkligt bara – alla väljer ju såklart det namn de tycker är det finaste de kan komma på. Att klaga på folks namnval är ju som att diskutera huruvida ärtsoppa är gott eller inte (och JA, även denna typ av diskussioner ägnar jag mig ofta åt). Och ganska fräckt när folk liksom ”välvilligt” kommenterar någons namnförslag i annat än positiva reaktioner.

  5. Jag tyckte jag kom på ett så fint namn, men när jag senare fick veta att det var topp-ett namnet för det året kändes det inte mera lika fint. Snacka om idioti från min sida, det var ju samma namn fortfarande.

    Fast jag tycker nog att syskonens namn skall vara lite i samma stil, typ inte att den ena heter Per och den andra Benjamin-Alexander. Men sedan förstår jag inte att syskon skall ha namn som skiljer på bara en bokstav, som Minea och Linnea (Fast det skiljer ju faktiskt två där).

    • Jamen eller hur? Varför bryr vi oss om vanligheten? 🙂 Och jag tror att jag på nåt sätt skulle hjälpa barnet att vara unikt om det hade ett ovanligt namn. Som om inte varje människa vore unik ändå.

  6. Jag bryr mig om vanligheten för att jag alltid har tyckt att det har verkat så opraktiskt att dela förnamn med tre-fyra andra på förskolan, i skolklassen och senare på arbetsplatsen. Då måste ju omgivningen lägga till något, antingen efternamnet, första bokstaven i efternamnet eller hitta på andra smeknamn för att särskilja vem de den här gången talar till/om. Ett annat argument är att en del av de allra vanligaste namnen nästan blir generiska, typ man associerar till slut ingenting och ingen till dom, för att namnen sitter på så otroligt många människor. Då tänker jag på namn som Anna, Anders, Erik som förekommer i alla generationer. Inget fel på namnen i sig, men för mig blir det lite som att döpa mitt barn till Vardag eller Allmänheten. Helt osprakande liksom.

    Själv har jag ett ovanligare tilltalsnamn (även om jag ursprungligen kallades för just Anna men inte har något minne av det!) och har alltid varit glad över det, av bl a ovannämnda skäl. Det är också roligt att få mötas av den spontana reaktionen ”vilket vackert namn!”, även om många stavar och uttalar det lite fel. Därför vill jag också ge mina barn mer ovanliga namn, helt enkelt för att min egen upplevelse av att heta något annat än Anna har varit så väldigt positiv.

    Och med det sagt skulle jag aldrig drömma om att recensera någon annans namnval. Det är bara idioti. När någon berättar vad den döpt sitt älskade barn till så finns det bara ett sätt att reagera, och det är ”vad fint!”. Jag utgår från att alla väljer namn med stor kärlek och omsorg, det är bara preferenserna och vad man råkar tycka är viktigt som varierar.

    • Åh vad klokt du skriver! Förstår verkligen. Och eller hur är det så – alla väljer ju det de tycker är vackrast, oavsett om det är Sokrates eller Anders. Jag har ju inget ovanligt förnamn, men jag har ju istället lagt in grymt mycket identitet i mitt efternamn. När jag skulle gifta mig hade vi en hel del vilda namndiskussioner. Jag kunde för mitt liv inte tänka mig att byta till Carlsson. (Fast jag känner mig också lite fånig, som om jag skulle raderas ut som person om jag fick ett så vanligt namn) Samma sak gäller alla av mina syskon och släktingar som gift sig – alla håller fast stenhårt och istället har vi värvat fler deltagare till efternamnsklanen. Efternamnet i sig är inget märkvärdigt alls, men vi är den enda släkten som heter så.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s