Skalman on crack / Att bära runt på en cellskräck ur Fångarna på fortet

 

-Jag går och hämtar handskar, säger sexåringen med uppriktig omtänksamhet.
Jag har ingen aning om vad som befinner sig därinne. Men jag förstår att det inte är bra.

Det här är skam. Men jag måste göra någon slags offentlig bekännelse. Om inte annat för att undvika att jag någonsin hamnar där igen. På botten av mänskligheten.

Jag har grävt i mina synder. Flera gånger varje dag. I veckor, månader och åratal. Letat nycklar. Mobiltelefoner. Medlemskort.

Svurit. Stressat. Rotat runt, runt, runt. Och varenda jävla gång. Har jag tänkt. Att jag måste göra något åt detta oändlighetens kaos som befinner sig i den här påsen av fuskläder.

Jag är inte Michael Kors-fäst. Jag kan ingeting om väskor. Inget. Kanske är det därför jag misshandlar den så. Inköpt helt osentimentalt på HM. På uppmaning av min lillasyster, som tröttnat på min överfulla handväska.

Den är rymlig och praktisk, min nya väska. Och de första veckorna är jag så inihelvete lat att jag helt enkelt lever med min gamla väska nedställd inuti den nya. Jag vet inte vem jag försöker lura. Men nu är iallafall även den gamla väskan utfasad och den nya rymliga väskan till brädden fylld med typ allt möjligt. Som om jag gjort mitt bästa för att få valuta för det investerade tomrummet.

Jag får ett wake up call när vi väger oss på Universum. Jag har gått upp 8 kg. Ja, inte för att det spelar mig någon roll. Jag har aldrig varit särskilt intresserad av att sätta nummer på mitt kött och mina ben och mitt hjärta. Vill inte spä på mitt kroppsförakt med att gradera kilon. However – vågen visar ändå en så uppseendeväckande skillnad sedan jag senast vägde mig, att jag funderar en lång, lång stund. Tills jag inser. Att visst fan, jag har ju inte ställt ifrån mig handväskan.

Alltså. 8 kg. Å-t-t-a kilo! Vikten av 2-3 spädbarn, en större katt, åtta mjölkpaket. Tyngden av en mellanstor grävlinghona. Det går jag runt med och bär på min högeraxel. Dag ut. Och dag in. Att det inte är bra för ryggraden behöver ju knappast yppas. Och att jag ändå inte vet vad det är som väger i den där väskan gör det hela bara ännu obehagligare.

Ändå tar det några veckor till, tills syrran är på besök och i princip TVINGAR mig att ta tag i det gamla liket, som jag äntligen kommer till handling.
-Jag går och hämtar handskar, säger sexåringen med uppriktig omtänksamhet.
Jag har ingen aning om vad som befinner sig därinne. Men jag förstår att det inte är bra. Jag förstår att min värdighet som människa står på spel.
Det här är ett problemområde. Sällan har jag känt mig så äcklig.

Den här väskan skulle lätt kunna delta som ett utmanande event i Fångarna på fortet. Ni vet ett sånt där akvarium där där deltagarna får sticka ner handen bland ormar, spindlar, illaluktande gegga och annat disgusting som får folk att vrida sig av obehag. Det här är detsamma. 8 kg av odefinierbart skit. I’m going in.

Och här får ni den. Den ocensurerade listan av vad jag burit runt i min handväska.

1 par tights
1 par barnkalsonger
1 batteri
1 genomskinlig plastpåse
1 rulle maskeringstejp
1 plånbok inkl innehåll
2 mobiltelefoner
20 st lösa plastkort
1 snusdosa
2 bilnycklar
1 necessär fylld med smink
2 pärlhalsband
1 hårklämma
1 läppglans
1 visitkort från mormonkyrkan
2 oanvända(?) pappersnäsdukar
1 klädetikett
6 hårblommor
2 par hörlurar
4 lösa kapslar med fiskleverolja
3 inköpslistor
1 tändare
4 nyckelknippor
1 tub kroppskräm
2 USB-minnen
1 par barnbyxor
2 tygband
5 lösa tuggummin
1 doftspray med tillhörande pappersförpackning
1 korthållare i metall
1 korthållare i plast
1 namnskylt
1 mascara
1 kajalpenna
1 visitkort från kyrkoherden i Kil
1 första hjälpen-certifikat
1 bonuskort på Klädhuset M i Skåre
1 bonuskort hos thairestaurangen i Kil
1 kork till kajalpenna
1 remsa plåster (70 cm)
1 plastförpackning med plåster
1 kundutskick från Ica
1 plåsterremsa utan skyddstejp (20 cm)
1 påse Toy, tuggummi
6 julfrimärken
1 skrynkligt boardingpass
1 stämpelkort från Plantagen
1 inträdesbiljett till Universeum
1 öppnad saltpåse från McDonalds, utan innehåll
1 remsa skyddsplast till plåster (20 cm)
1 påse Extra-tuggummi samt sand
1 pinne till godisklubba
2 tomma pappersförpackningar till té-påsar
1 reklamflyer för gospelfestivalen i Fagerås
2 portionssnusar
5 biobiljetter
1 tygprov från Bemz
1 hårspänne
1 oöppnad tépåse
1 bonuskort från Lanza
1 rabattkupong på laktosfri grädde
1 örhänge
20 skrynkliga kvitton
Plastskräp
Odefinierbart småskräp
Pärlor
Tejpbitar
Sand
9 hårnålar
9 hårsnoddar
5 nagellack
6 pennor
1 godispåse med godis
25 SEK i lösa mynt

image

Det är alltså de här skatterna som jag riskerat min ryggrad för.
Hela inventeringen noga dokumenterad av min lillasyster. Medan min sexåring skrattade så hon grät.

Låt oss aldrig glömma. Historien får inte upprepa sig.

Väskan är nu tömd, dammsugen och rengjord.
Och så är även jag. Grävlingen har släppt från min högeraxel. Tack Amanda!

”När du bekänt dina synder och gett dem till Jesus, bär Jesus bort dem.” Varsågod. Väl bekomme. Snusarna är begagnade, gör vad du vill med pengarna och wear den jävla plåsterremsan with pride.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s